Hej på er där ute i internätet. Har varit mycket ute i denna värme, vilken underbar sommar vi haft hitills.Jag har lite jag vill dela om. Det jag skriver här nere är kopior som jag har skrivit på ett annat ställe på nätet.Nisse alkoholist, Hej, vad jag inte begriper är varför alla tjatar om att de måste gå på behandling, börja med att gå på AA så kommer du troligen att finna en person som kan hjälpa dig med stegarbete. När jag kom till AA så märkte jag pga min behandling att det bromsade min utveckling att tillfriskna. Det tog längre tid för mig än för de som kom direkt från "gatan". Varför, har jag undrat! Min hjärna säger mig att det beror på att på behandlingen proppade de mig så fullt med en massa psykologiskt sk.tsnack så det tog tid att förstå vad AA är och var. Så, gå in i AA och prova så kanske AA blir som det ska vara nån gång. Jag tycker att vi i Sverige har en förmåga att försöka ändra allt till vårt sätt. Jag har varit mycket utomlands på möten och där är man alkoholist på mötena. Skulle nån presentera sig för nåt annat än alkoholist så skulle mötesledaren påpeka "att du är på AA och här presenterar vi oss enbart som alkoholister." Jag tycker att det är behandlingshemmen som, pga snålhet/lathet, har förstört AA genom att skicka både alkisar och knarkare till samma möten. Ja, det är lite om hur jag ser på behandling. Så arbeta med stegen utan uppehåll som det står i Stora Boken och sluta lyssna på vad de säger på Behandlingshemmen. Sluta tro på att de alltid har rätt. Det ända ni är för dem är en stor fet kassako. Som sagt va, detta är bara min personliga åsikt. Hej, X, hej, alla Har nu suttit på händerna ett antal dagar. Funderat, mediterat, och lyssnat på andra. Så det kanske är på sin plats med en ursäkt över att jag nog tog i lite väl mycket med ironikanonen. Men jag h a r lite svårt för X´ tvärsäkra besserwissrande (fast jag jobbar med det...), särskilt när han är fel ute.Som i det här fallet. Ja, Q, jag kanske hade tur som träffade rätt läkare - det är jag förstås glad och mycket tacksam för, så här i efterhand. Även om hans diagnos var smärtsam... men det var ju bl.a den smärtan som gjorde att jag tog mig till mitt allra första AA-möte ett par timmar senare.... Och varför jag berättade detta var *inte* för att göra "ett enda stort påhopp och gliring osv " - DÅ läste du min delning slarvigt, Q. Min avsikt med att dela om detta var att visa att det faktiskt GÅR, i dagens Sverige, att gå till husläkare/vårdcentral och få den remiss till adekvat behandling som X förnekade existensen av. Jag berättade detta, bl.a för att ge lite råg i ryggen åt andra i samma sits. Om den här sortens vård, eller omhändertagande, inte ingår i 'sortimentet' i det landsting som du tillhör, berätta mer än gärna att i Sthlm är läkare på vårdcentraler (ja, i alla fall på somliga) beredda att hjälpa till med remisser, eller vad som krävs för att man ska få vård för denna obarmhärtiga sjukdom. Som dessutom sprider sig, och ökar, över hela Sverige....Du HAR rätt till vård, behandling eller vad det kan vara, utan att det ska behöva kosta skjortan. Bråka, slå näven i bordet. Kräv!!! Och jag tror, precis som Q, att det är "väldigt viktigt att vi sprider budskapet vidare". Inte minst inom vården. Under mina år i AA har jag hört alldeles för många exempel på att svenska läkare och annan vårdpersonal kan alldeles för lite om alkoholism. Jag vet inte om det är sant, men har hört flera påstå att de som pluggar till läkare i Sverige i dag får på sin höjd någon dags undervisning om en av de mest dödliga sjukdomarna vi har i dag... AA är ju till för att hjälpa alkoholister att tillfriskna, men likaväl som AA informerar i skolor osv borde vi ju kunna hjälpa till att informera dem som har möjligheter att hjälpa oss att tillfriskna, dvs läkare och andra vårdanställda. Och då menar jag tillfriskna 'medicinskt' - den nödvänliga andliga biten kan bara Programmet hjälpa oss med. Precis som det hjälpte Dr Bob....och Bill W. Jag talade senast tidigare i dag med min husläkare sen snart 15 år (han hade semester den där gången jag var tvungen att gå till vårdcentralen) om det här, och frågade honom, igen: "varför sa du inte till mig? På skarpen. Precis som du sa när jag vägrade ta medicin mot högt blodtryck : "om du inte tar medicin så DÖR DU!!". Då flinade han lite förläget. Kanske är det så att just alkoholismen är så skämmig att prata om att många läkare helt enkelt inte t ö r s säga sannningen: att om en alkoholist fortsätter kröka som han eller hon gör så DÖR MAN. Rätt eller fel?? Till sist: snälla Q[/b}, sluta tjata om att jag skulle vara "rädd" för... du vet vem X alkoholist tillfrisknande, genom Guds nåd, AA och en tuff ung vårdcentralsläkare Q wrote: Q alkoholist. Jag tror det är väldigt viktigt att vi sprider budskapet vidare.............hur det var, hur vi gjorde och hur det blev. Jag tror du har haft tur X som träffade "rätt läkare" och kanske sökte i rätt område. 08 ligger tydligen före Skåne, precis som du säger. Var tacksam och glad för det istället. Tyvärr faller hela din berättelse för det är ett enda stort påhopp och gliring åt X. ( å då från AA-mails GSR till på köpet. Uppenbarligen är kvaliteten inte så bra på behandlingen ;-)..........snälla, sluta skräpa ner delningslistan och göra ut dej själv! Kan du inte hantera dina ilska/rädslor privat?). Själv har jag precis samma erfarenhet som X. Nu är det ett tag sedan jag gjorde min behandling, men tyvärr så berättar nykomlingarna samma sak fortfarande. Soc/ straff/ ovilliga arbetsgivare (lättare att ge sparken).........eller betala själv. Jag gick till två läkare här på vår vårdcentral och var mycket öppen med mitt drickande. Antabus och antidepressiva och sobril om jag ville ha. Efter 3 månader kom jag tillbaka och sa att det fungerade inte, jag behövde hjälp. Då rekommenderades jag högre dos av antidepressiva och strakare sobril. Så fortsatte det. Inget erbjudande om behandling (jag visste inte ens att det var en sjukdom och att det skulle finnas möjlighet för mej med behandling). Efter ett par rundor med destruktivt drickande som slutade på PIVA, så blev soc inkopplade (eftersom jag hade barn). Kvarnarna malde långsamt...........å jag fortsatte supa, men tillslut blev jag beviljad en behandling. Vad AA var och att de kunde hjälpa visste jag inte. Genom behandlingen så fick jag upplysning om mycket, b.l.a om AA och dess program, vilket jag är evigt tacksam för. I dag försöker vi från AA besöka PIVA, men tyvärr har alkoholist vården skurits ner i landstinget. Alkoholister skickas hem, vårdplatserna på PIVA har halverats och är mer "förvaring". Jag är dåligt uppdaterad hur det går för informationskommiten, men förhoppningsvis så blir det bättre även i Skåneland. Vore ju förfärligt om alla alkoholister skulle bli 08 för att få hjälp. L.V.X /// Q Ärligt talat är detta helt irrellevant! När man kan gå med sin alkoholism till husläkaren på samma sätt som med vilken åkomma som helst och denne remitterar en till adekvat behandling precis som andra sjukdomar då kan ni komma dragandes med WHO och Lasker. Idag får du hjälp på följande sätt: 1) Socialen: be dem betala ett behandlingshem 80-500 000kr 2) Arbetsgivare: tigg till dig en behandling 3) Pröjsa själv! 4) skaka galler: typ rattfällan 5) sök upp AA Hej, Nisse och andra som deltar i denna intressanta diskussion. Hur det är med svenska läkare vet jag inte. Däremotklassades alkoholism som en sjukdom av WHO, Världshälsoorganisationen, redan 1955. Och den förste läkare som definierade alkoholism som en sjukdom var en viss E.M (Elvin Morton) Jellinek. amerikanen som blev pappa till 'Jelllinekkurvan'. Det gjorde han redan på 40-talet. Jag bara refererade till vad American Public Health Association skrev som motivation till priset de delade ut 1951. Självklart har språket förändrats sedan dess, det vore väl tråkigt om språket inte förändrades. Jag tycker ändå att de i USA låg lite före när de redan då såg alkoholism som en sjukdom. I Sverige vet jag inte omSvenska Läkarsällskapet har klassat alkoholism som en sjukdom.Ha en trvlig dag önskarNisse W nykter alkoholist sedan 8 mars 1990